Storbritannien har enligt uppgift tackat nej till ett avtal om ungdomsmobilitet med Spanien.
Ett avtal om ungdomars rörlighet hade kunnat underlätta rese- och arbetsmöjligheter för unga människor i Storbritannien och Spanien efter brexit.
Det skulle ha gjort det möjligt för spanska ungdomar att bo och arbeta i Storbritannien i upp till två år utan sponsring från en arbetsgivare.
De flesta avtal om ungdomars rörlighet är ömsesidiga, vilket innebär att unga britter också kan bo och arbeta i Spanien under samma tidsperiod.
Trots detta ligger EU:s bredare erbjudande kvar på bordet, vilket signalerar en fortsatt strävan efter bättre rörlighetsarrangemang.
Spaniens förslag om ungdomars rörlighet till Storbritannien
Enligt en källa i The Telegraph diskuterade Storbritanniens premiärminister Sir Keir Starmer ett potentiellt program för ungdomsmobilitet med den spanske premiärministern.
Den spanske premiärministern Pedro Sánchez ska ha framfört förslaget under ett privat möte vid Europeiska politiska gemenskapens toppmöte tidigare i månaden.
Starmer tros ha sagt att han skulle överväga förslaget, vilket står i skarp kontrast till den tidigare brittiska administrationens ståndpunkt.
Samtalen väckte farhågor om vad Starmer kan vara beredd att ge EU för att förbättra relationerna med Europa.
Enligt The Independent hade Starmer dock avvisat Spaniens förslag om rörlighet för ungdomar.
En talesperson för regeringen betonade att det inte finns några planer på att återinträda i EU:s inre marknad eller återinföra den fria rörligheten.
”Och vi överväger inte ett mobilitetsprogram för ungdomar”, sade talesmannen till The Independent.
Att avskaffa den fria rörligheten var en viktig aspekt av Brexit, och att införa ett EU-omfattande system skulle kunna ses som en underminering av denna princip.
Det skulle också bryta mot Labourpartiets löfte under valkampanjen om att inte återinföra den fria rörligheten.
Storbritanniens avtal om ungdomars rörlighet med andra länder
Ett avtal om ungdomars rörlighet är ett avtal som gör det möjligt för ungdomar mellan 18 och 30 år att flytta mellan de deltagande länderna.
Dessa avtal gör det möjligt för ungdomar att bo, arbeta och resa inom partnerländerna i upp till ett eller två år.
Huvudsyftet är att främja kulturellt utbyte, stimulera personlig och professionell utveckling och stärka de internationella relationerna.
Mobilitetsavtal för ungdomar har ofta särskilda behörighetskriterier och kan kräva att deltagarna skaffar särskilda visum.
Storbritannien har för närvarande ömsesidiga program för ungdomsutbyte med 13 länder, däribland Australien, Nya Zeeland och Kanada.
Programmen har ett bestämt antal deltagare varje år och vissa använder ett lotterisystem för att säkerställa ett rättvist urval.
De brittiska avtalen om ungdomars rörlighet skiljer sig från EU:s fria rörlighet genom att deltagarna måste skaffa ett brittiskt visum och kvalifikationer för detta.
Det innebär att de måste betala visumavgiften och en hälsoavgift samt bevisa att de har tillräckliga medel för att försörja sig själva.
Flera kvoter för ungdomsutbyte i Storbritannien har höjts i år för att kunna ta emot fler ungdomar.
EU-omfattande förslag fortfarande på bordet
Trots Storbritanniens rapporterade avvisande av Spaniens förslag om ungdomsrörlighet ligger EU:s tidigare erbjudande fortfarande på bordet.
I april föreslog EU-kommissionen Europeiska rådet att inleda förhandlingar med Storbritannien om ett ömsesidigt avtal om rörlighet för ungdomar.
Kommissionen konstaterade att minskad rörlighet mellan Storbritannien och dess medlemsländer är en av de viktigaste följderna av Brexit.
Detta har haft en betydande inverkan på ungdomar och begränsat deras möjligheter till utbyte inom kultur, utbildning och yrkesutbildning.
Många såg förslaget som ett positivt steg mot varmare relationer mellan Storbritannien och EU och uppmanade den brittiska regeringen att överväga det.
Den brittiska regeringen avvisade dock förslaget med hänvisning till oro för potentiella komplikationer.
Det föreslagna EU-avtalet om ungdomars rörlighet skulle ha eliminerat dyra brittiska visumavgifter och en hälsoavgift.
Man krävde också att studenter från EU skulle betala samma lägre lokala studieavgifter som brittiska studenter.
Efter brexit måste studenter från EU betala internationella studieavgifter, som är två eller tre gånger högre.
Den brittiska regeringen har varit bestämd i sin preferens för bilaterala avtal med specifika länder istället för ett EU-gemensamt avtal.
EU kommer dock sannolikt att insistera på att medlemsstaterna inte undertecknar något avtal med Storbritannien så länge som det EU-omfattande erbjudandet fortfarande ligger på bordet.
En talesman för EU-kommissionen bekräftade att förslaget om ett avtal om ungdomars rörlighet för hela EU kvarstår trots avslagen.
En talesperson sade till The Telegraph att de kan börja förhandla med Storbritannien först efter att Europeiska rådet har antagit förslaget.
Reaktioner och kritik
Många anser att sådana avtal är avgörande för att upprätthålla kultur- och utbildningsutbytet mellan Storbritannien och EU-länderna.
Kritikerna menar att ett nej till avtalet begränsar möjligheterna för unga människor och hindrar dem från att skaffa sig internationell erfarenhet.
Londons borgmästare Sadiq Khan har uttalat sitt stöd för ett avtal mellan Storbritannien och EU om ungdomars rörlighet.
Han sa att det skulle hjälpa London att fylla arbetskraftsluckor i olika sektorer, vilket gynnar ekonomierna i båda deltagande länder.
Khan planerar ett studentutbytesprogram med EU om regeringen säger nej till ett avtal om ungdomsutbyte med EU.
Många ungdomsorganisationer från kontinentala Europa och Storbritannien stöder avtal om ungdomsmobilitet med Storbritannien och EU.
Även om det omedelbara förslaget enligt uppgift har avvisats, håller EU:s pågående erbjudande dörren öppen för framtida avtal.
Det är osäkert om ett nytt avtal kommer att tillfredsställa både Storbritanniens hållning efter Brexit och EU:s önskan om ökad rörlighet och samarbete.