Storbritannien bör ompröva det avtal om rörlighet för unga som Europeiska unionen (EU) föreslog förra veckan.
Detta enligt Londons borgmästare Sadiq Khan, som har drivit på för mer rörelsefrihet för unga människor.
”Folk borde förstå skillnaden mellan ett rörlighetsprogram för ungdomar och fri rörlighet för personer när man befinner sig på den inre marknaden”, sade han i en intervju med Financial Times.
Khan ”[fears] människor blandar ihop de två” och hoppas att ”nästa Labourregering förstår skillnaden”.
Borgmästaren i Englands huvudstad beskrev det som ”otroligt viktigt” för London att ha ett avtal med EU om ungdomars rörlighet.
Han sade att ett avtal mellan Storbritannien och EU om ungdomars rörlighet skulle hjälpa hotell- och restaurangbranschen samt hälso- och sjukvården och den sociala omsorgen som står inför kompetensbrist.
Om nästa regering vägrar att sluta ett avtal med EU om ungdomars rörlighet planerar Khan att gå vidare med ett studentutbytesprogram med EU.
Storbritannien avvisar EU-förslag om ungdomars rörlighet
Khan, som vill bli omvald för tredje gången i maj 2024, avviker med sina kommentarer från sitt politiska parti.
Labourpartiet hade ”inga planer” på ett avtal mellan Storbritannien och EU om ungdomars rörlighet. Detta är i linje med den brittiska regeringens nuvarande ståndpunkt.
”Vi kommer inte att införa ett EU-omfattande system för ungdomsrörlighet”, sade en talesman för regeringen om EU:s förslag om ungdomsrörlighet.
Talespersonen tillade: ”Den fria rörligheten inom EU har upphört och det finns inga planer på att införa den.”
I EU:s förslag angavs dock att det skulle vara ett begränsat arrangemang, inte ett återställande av den fria rörligheten.
Det föreslagna programmet för ungdomsrörlighet skulle göra det möjligt för brittiska medborgare och EU-medborgare i åldern 18-30 år att stanna i en EU-medlemsstat eller Storbritannien i upp till fyra år.
Unga medborgare som uppfyller de fastställda kriterierna och kvalificerar sig för programmet skulle tillåtas att arbeta, studera, genomgå utbildning och resa.
För deltagare från Storbritannien kommer detta endast att tillåtas i destinationslandet. Förslaget tillåter inte rörlighet inom EU.
Det föreslagna avtalet mellan Storbritannien och EU om ungdomars rörlighet skulle också ta itu med det som EU kallar rörlighetshinder.
Den syftar till att säkerställa en rättvis behandling av studieavgifter för EU-studenter som studerar i Storbritannien. Efter brexit måste studenter från EU betala högre internationella studieavgifter i stället för ”inhemska” avgifter.
Det gör det också möjligt för EU-medborgare att göra praktik i Storbritannien, även om praktiken är kopplad till studier i EU.
För närvarande måste EU-medborgare uppfylla kraven för arbetsvisum i Storbritannien för att få delta i utbildning, eftersom det betraktas som arbete enligt brittisk lag.
Detta innebär att man måste uppfylla en lönetröskel och betala en tilläggsavgift för hälsoinvandring utöver Storbritanniens visumavgifter.
De som skulle delta i avtalet om rörlighet för ungdomar skulle inte omfattas av sådana krav.
Andra efterlysningar av ett program för ungdomsmobilitet med EU
Londons borgmästare är inte ensam om att uppmana Storbritannien att förhandla fram ett avtal om ungdomars rörlighet med EU.
George Eustice, tidigare minister i det konservativa och unionistiska partiet och ledande brexitör, stödde en liknande idé.
Eustice föreslog att EU-medborgare som vill arbeta i Storbritannien och brittiska medborgare i EU ska erbjudas rätten till ett tvåårigt arbetsvisum.
Å andra sidan visade kampanjgruppen Best for Britain’s 2023-undersökning att 68% av 10.000 väljare stöder ett ömsesidigt system för ungdomsutbyte med EU.
Naomi Smith, vd för Best for Britain, betonade att ett ömsesidigt system för ungdomsutbyte med EU är något som alla vinner på.
Många ungdomsorganisationer i Storbritannien och EU stöder också förslaget.
Men när Storbritannien avvisade EU:s förslag om ungdomars rörlighet sa English UK:s medlemsdirektör Huan Japes till The PIE News att det var en besvikelse, men väntat.
English UK är den nationella medlemsorganisationen för ackrediterade ELT-centra (English Language Teaching).
”Deras motivering för detta, att de inte vill se en återgång till fri rörlighet efter Brexit, är mindre än relevant”, tillade Japes.
Han hävdar att ”rörlighetsprogram för ungdomar är både viseringsbaserade och tidsbegränsade”.
Storbritannien har för närvarande avtal om rörlighet för ungdomar med fler än tio länder, däribland Australien, Kanada, Sydkorea, Japan och Nya Zeeland.
Det ger unga personer från dessa länder möjlighet att studera eller arbeta i Storbritannien under högst två år.
Den brittiska regeringen har sagt att den är öppen för ett avtal om ungdomars rörlighet som skulle gälla specifika länder snarare än alla EU-medlemsstater.
EU-kommissionen bekräftade att Storbritannien hade kontaktat ett antal EU-länder.
Det betonades dock att endast ett EU-omfattande avtal om ungdomars rörlighet kan garantera rättvisa och likabehandling mellan deltagarna.